... väldigt mörkt!
![]()
Ett litet ljus i mörkret var ett doftande kuvert som låg i brevlådan en dag för ett tag sen. Tre underbart härliga tvålar däri. Det fick mig att skönja lite ljus en stund. Anne-Marlen som skickat dem till mig! Jag orkade vara lite glad en stund. Tack snälla Anne-Marlen! Jag är också väldigt glad över alla mail som kommit under den här tiden... men har inte orkat svara på dem! Tack för dem! Datorn har stått oöppnad för det mesta.
Vad är det då som orsakat mitt mörker? Om jag bara kunde svara på den frågan vore jag glad... men jag kan spekulera lite. När KM fick sin operation efter tio månader av elände i början på oktober trodde jag att allt skulle bli bättre... men det blev inte så. Om det var då jag började släppa efter lite vet jag inte... men det blev väldigt jobbigt. Sen dess har jag vandrar omkring i limbo. Krafterna bara rann bort medan jag gjorde det sista ute inför vintern. Det är ett stor företag att gå ut med hundarna... varje litet motlut efter vägen är som ett oöverstigligt berg. Jag är så otroligt trött! Allt är jobbigt och sömnen är som bortblåst hur trött jag än är blir det bara några timmars sömn på natten. Nu har KM åndå blivit så bra att han kan avlasta mig lite när det gäller dessa promenader och det är skönt.
Jag har pratat med husläkaren och bett om en tid för undersökning och jag fick en tid den tjugoåttonde nov. Prover togs igår så jag hoppas att läkaren hör av sig om de skulle vara väldigt tokiga.
Att jag äntligen orkar göra en liten uppdatering är väl ett tecken på att det börjar bli bättre... hoppas jag! symaskinerna står tålmodigt och väntar på att jag ska vakna till... men lusten finns bara inte.
Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland nu i november månad 2014. Jag ger inte upp utan studsar nog snart upp igen som en leksaksdocka med en blyklump i botten.
Ha det gott och sköt om er.
Kram
Bibbi
Ett litet ljus i mörkret var ett doftande kuvert som låg i brevlådan en dag för ett tag sen. Tre underbart härliga tvålar däri. Det fick mig att skönja lite ljus en stund. Anne-Marlen som skickat dem till mig! Jag orkade vara lite glad en stund. Tack snälla Anne-Marlen! Jag är också väldigt glad över alla mail som kommit under den här tiden... men har inte orkat svara på dem! Tack för dem! Datorn har stått oöppnad för det mesta.
Vad är det då som orsakat mitt mörker? Om jag bara kunde svara på den frågan vore jag glad... men jag kan spekulera lite. När KM fick sin operation efter tio månader av elände i början på oktober trodde jag att allt skulle bli bättre... men det blev inte så. Om det var då jag började släppa efter lite vet jag inte... men det blev väldigt jobbigt. Sen dess har jag vandrar omkring i limbo. Krafterna bara rann bort medan jag gjorde det sista ute inför vintern. Det är ett stor företag att gå ut med hundarna... varje litet motlut efter vägen är som ett oöverstigligt berg. Jag är så otroligt trött! Allt är jobbigt och sömnen är som bortblåst hur trött jag än är blir det bara några timmars sömn på natten. Nu har KM åndå blivit så bra att han kan avlasta mig lite när det gäller dessa promenader och det är skönt.
Jag har pratat med husläkaren och bett om en tid för undersökning och jag fick en tid den tjugoåttonde nov. Prover togs igår så jag hoppas att läkaren hör av sig om de skulle vara väldigt tokiga.
Att jag äntligen orkar göra en liten uppdatering är väl ett tecken på att det börjar bli bättre... hoppas jag! symaskinerna står tålmodigt och väntar på att jag ska vakna till... men lusten finns bara inte.
Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland nu i november månad 2014. Jag ger inte upp utan studsar nog snart upp igen som en leksaksdocka med en blyklump i botten.
Ha det gott och sköt om er.
Kram
Bibbi